Jo men visst blir man mörkrädd över all ondska i denna värld. Det är ju sjukt även på hemmaplan. Även om vi inte än har terrordåd, så är det ju andra helgalna hemskheter.
Säg den dag det inte sker ett mord eller överfall på barn. Det är våldtäkter i parti och minut. Buset skjuter hejvilt varsomhelst, närsomhelst. Att panga på ute bland oskyldiga människor, tycks vara en merit.
Buset slår ner och stjäl sparslantarna från 80-90 åringar.
Och straffen är ett skämt, om det någon gång blir en rättegång. För numera verkar det vara prio ett att lägga ner förundersökningar och åtal.
Men passa dej om du tjuvskjutit en varg, eller cyklat utan lyse. Då kommer farbror blå och hela rättsväsendet hakar på…
Det är ju inte underligt att vi blir oroade över våra barns framtid…
Nu finns det ju alltid extra ljus i tunneln. Och det är: Din lilla Theo är ju en sån söt hockeyspelare.Och verkar såå go och harmonisk.
Sen känns det ju lite dubbelt efter ett terrorist attentat. Får man s.k.r.a.t.t.a eller…
Men samtidigt så är det väl så att om vi slutar glädjas eller skratta, så har ju dårarna vunnit… “Dom” sitter väl och toknjuter, när dom ser och hör om all uppståndelse dom skapat. Dårarnas främsta mål är väl också att vi ska känna oss hotade och känna oss rädda.
Usch vilken galen värld…